Det svåraste att bryta är det som fungerat bäst

Jag har den senaste tiden pratat mycket om vad som händer när vi börjar sätta gränser. Många känner igen sig i att det inte bara är en lättnad som kommer, utan också starka känslor som skuld och skam. Det är inte konstigt. De här känslorna har en funktion, de hjälper oss att hålla oss inom ramen för det som gör att vi får vara kvar i gemenskapen.

Problemet uppstår när det här systemet inte längre är inställt utifrån det som är sunt för oss, utan utifrån det som en gång krävdes för att vi skulle få vara med. Om vi tidigt lär oss att våra behov stör, är för mycket eller riskerar att skapa konflikt, då anpassar vi oss. Det blir inte bara ett beteende, utan en strategi för trygghet.

Det är här det blir svårt. Överanpassning fungerar. Den gör att relationer flyter på, att vi uppfattas som enkla att ha att göra med och att vi slipper konflikt. Just därför möter den sällan motstånd, ibland till och med uppskattning. Det innebär att förändringen inte bara sker i dig.

När du börjar sätta gränser påverkar det också det som andra är vana vid. Det kan väcka reaktioner, och det är här många fastnar. Plötsligt handlar det inte bara om din egen osäkerhet, utan också om det som händer i relationerna runt omkring dig.

Här skiftar något viktigt. Det här börjar inte med att säga nej. Det börjar med att du undersöker ditt ja.

Vad behöver du? Vad vill du skapa mer utrymme för i ditt liv? Vad är viktigt i din vardag? Utan ett tydligt ja blir nejet skört, och det räcker med lite motstånd utifrån eller tvivel inifrån för att falla tillbaka i det gamla.

När ditt ja blir tydligt förändras något. Du vet varför du står kvar. Du kanske säger nej till att träffas, inte för att du inte vill ses, utan för att du behöver vila. Du kanske säger nej till att alltid ställa upp, inte för att du inte bryr dig, utan för att du behöver få finnas mer för dig själv.

Något annat kan börja ta form. Det blir lättare att låta andra få reagera. För det som händer nu är inte att någon gör fel, utan att något håller på att förändras. När du inte längre anpassar dig på samma sätt som tidigare, skiftar också det som sker mellan er. Det kan kännas ovant, både för dig och för andra.

När du står i ditt ja ger du andra en möjlighet att göra detsamma. Att känna efter vad som är viktigt för dem och hur de vill svara. En sådan förändring är inte alltid bekväm i stunden, men den håller över tid just för att den inte bygger på att någon trycker undan sig själv. Den skapar utrymme för mer ärlighet, både i relationen till dig själv och till andra.

Kanske kan det låta som en utopi. Att människor skulle våga vara mer autentiska, välja relationer och sammanhang som faktiskt ligger dem nära, istället för det som bara fungerar. Men det börjar inte där ute. 

Du gör inte den här förändringen för hela världen. Du gör den för att din värld ska bli bättre. 

När din värld förändras.