Jag har den senaste tiden pratat mycket om vad som händer när vi börjar sätta gränser. Många känner igen sig i att det inte bara är en lättnad som kommer, utan också starka känslor som skuld och skam. Det är inte konstigt. De här känslorna har en funktion, de hjälper oss att hålla oss inom ramen för det som gör att vi får vara kvar i gemenskapen. Problemet uppstår när det här systemet inte längre är inställt utifrån det som är sunt för oss, utan utifrån det som en gång krävde

och kanske har jag redan löst det? Jag har varit med i en visibility challenge i 30 dagar (jag var med i 25…). Jag har lärt mig massor. Jag har gått live. Postat varje dag. Visat mig mer än jag någonsin gjort. Jag är genuint tacksam för det här är också en del av mitt arbete, att känna mig trygg i att synas. Men… det är något som skaver. Jag kan inte låta bli att zooma ut. Hur gjorde man förr som företagare? Man litade på rekommendationer, man satte in en annons och man delad

För ungefär 25 år sedan började en resa som kom att forma både mitt liv och mitt arbete. Vid den tiden fick jag höra något som förändrade hur jag såg på mig själv. Det som jag fram till dess mest hade upplevt som jobbigt, min känslighet för stämningar och människor, kunde kanske vara en styrka. Jag hade alltid haft lätt för att känna av rummet när jag kom in i det. Jag kunde uppfatta spänningar, stämningar och ibland också något mer subtilt i möten med människor. När jag fick

Skulden som kan dyka upp när vi slutar anpassa oss. Förra veckan skrev jag här i bloggen och på mina sociala medier om hur svårt det kan vara att säga nej och att innan vi säger nej behöver vi först säga ja till något i oss själva. Gå gärna in och titta på tidigare inlägg ifall du känner att det är något som resonerar med dig. Många tänker att det svåraste med att sluta anpassa sig är att säga nej, men för många börjar den verkliga processen först efteråt . När vi börjar ta m

Livet vill mig väl.   Men mitt nervsystem vill skydda mig.  Ibland gör det genom att säga nej åt mig, även när hela jag längtar efter ett ja.  Hemma i mig är inte en plats där jag tvingar mig själv att vara modig. Det är en plats där kroppen inte längre behöver vara rädd. Där gränser får sättas utan skuld. Där val får komma från trygghet, inte överlevnad.    Livet vill dig väl.  Det kan vara en mycket utmanande mening, och det är en mening vi behöver använda med varsamhet. Sä

Jag gör något som länge har varit på väg, och som nu får ta form. Under lång tid har jag burit en djup förståelse för människors inre processer men jag ser också hur min rädsla för att synas ibland har gjort att jag har förminskat mitt arbete, mitt språk och min plats. Inte för att arbetet saknar kraft, utan för att jag har varit försiktig med hur mycket av det jag visat. Det skifte jag gör nu handlar inte om att bli mer synlig för synlighetens skull. Det handlar om att stå m

Det är mars och ljuset är kvar hos oss till kvart över 6, jag känner en tyngd släppa från mina axlar och mitt väsen fylls upp av lätthet....

Jag sätter mig ner i fåtöljen, lagom stressad, med en kopp te. Mitt favoritte – yogitea såklart. Varje påse kommer med ett citat, i det...

'e01' Den finaste stunden på dagen är kanske när jag hämtat min snart femåriga son på förskolan. Bebis sover kvar i vagnen och vi tar ett...

Nu har det gått några veckor sedan bloggen “lanserades”. Den här gången var jag beredd på vad som skulle kunna ske - scenskräck! Rädslan...

Jag skrev föregående blogginlägg i sängen en kväll när Baby Daddy var hemifrån och barnen ÄNTLIGEN somnat. Ni som själva har barn kan...

Tonerna från Florence and The Machine tränger sig in i mitt medvetande och vibrerar loss minnen som blir fria. Fria att bli just bara...

Jag skrev meddelande till en av mina favoritpersoner på denna jord, låt oss kalla henne dunderklumpen (för att jag kallar henne det)...

Jag har velat börja om. Städa upp bakåt i livet. Jag har haft en idé om att jag har behövt vara/bli perfekt. Vilket har visat sig vara...

Det har varit en lång resa hit. Jag har av olika anledningar varit (och är fortfarande) rädd för att uttrycka mig i mitt skrivande. Jag...

Vad har du drömt om ända sen du var liten? Vad är något som fick dig att tappa tid och rum när du var barn? Skrivande är vi båda överens...