Livet vill dig väl...

Livet vill mig väl. 

Men mitt nervsystem vill skydda mig. 

Ibland gör det genom att säga nej åt mig, även när hela jag längtar efter ett ja. 

Hemma i mig är inte en plats där jag tvingar mig själv att vara modig. Det är en plats där kroppen inte längre behöver vara rädd. Där gränser får sättas utan skuld. Där val får komma från trygghet, inte överlevnad. 

Livet vill dig väl. Det kan vara en mycket utmanande mening, och det är en mening vi behöver använda med varsamhet. Särskilt när vi möter människor som kämpar i sin vardag. Inom den spirituella och självhjälpande världen finns det både medvetet och omedvetet skuldbeläggande. Påståenden som “du skapar din egen verklighet” kan vara sanna, men de är långt ifrån hela sanningen. När de används utan förståelse för hur människan faktiskt fungerar riskerar de att skapa mer skam än frihet. Vi behöver veta mer än så. 

Vi är en helhet, kropp, själ och sinne. Utan att kroppen, vårt nervsystem, upplever trygghet spelar det ingen roll hur många positiva tankar vi försöker tänka. Kroppen är programmerad för överlevnad. Om ditt nervsystem uppfattar fara, verklig eller upplevd, baserad på tidigare erfarenheter, kommer det att aktivera strategier som det tror håller dig vid liv. Oavsett vad du vill eller tänker. 

Livet vill mig väl är en av de starkaste övertygelser jag bär. Men det betyder inte att jag går visslande och sjungande genom livet varje dag. Jag använder meningen lika ofta som en fråga som ett påstående. Om det är sant att livet vill mig väl, varför befinner jag mig i den här situationen just nu? Vad är det som gör att jag står exakt här, på just den här punkten i livet? 

När jag påminner mig om att ställa den frågan skapas en möjlighet. Jag kan börja se hela händelseförloppet. De beslut som tog mig hit. Och de övertygelser som låg till grund för besluten. 

Var det rädsla som styrde? Vad var det jag försökte skydda mig ifrån? När jag säger att livet vill mig väl menar jag inte att allt som händer är behagligt. Jag menar att när vi vågar titta ärligt på en situation, så har livet ofta lämnat tydliga ledtrådar till varför vi står där. 

Kanske har du inte sagt ja. 

Eller inte sagt nej. 

Varför? 

Kanske för att du inte vet vad ett ja skulle innebära. Kanske för att ett nej känns som ett hot, mot en relation, ett jobb, en ekonomisk trygghet, en tillhörighet. Det är här det blir tydligt att det inte räcker att “tänka positivt”. Så länge ditt undermedvetna bär övertygelsen att det är farligt att sätta gränser kommer kroppen att bromsa dig. Även om du pressar dig att agera emot det, är risken stor att du mår dåligt efteråt, och försöker dämpa det du just gjort. 

Vi lever i en värld som sällan uppmuntrar dig att lyssna inåt. Vi uppmanas att välja lönen före nyfikenheten. Tryggheten före äventyret. Att vänta med livet till senare. Men vi kan börja i andra änden. Vi kan hjälpa kroppen att känna sig trygg även innan de stora förändringarna är gjorda. Vi kan börja undersöka och förändra de undermedvetna sanningar som styr våra val. 

Det är här mitt arbete med Belief Coding kommer in. Inte för att fixa dig. Inte för att få dig att bli mer positiv. Utan för att förstå vilka övertygelser ditt nervsystem en gång behövde skapa för att överleva. 

När lärde du dig att det var farligt att säga nej? När lärde du dig att anpassning var samma sak som trygghet? När lärde du dig att kärlek kunde förloras om du tog plats? 

Belief Coding handlar inte om att manifestera ett drömliv ovanpå ett otryggt fundament. Det handlar om att identifiera den första gången kroppen drog slutsatsen “det här är farligt”, och ge nervsystemet möjlighet att uppdatera den sanningen. När kroppen inte längre behöver skydda dig från livet, först då kan skapande börja på riktigt. 

När vi ställer frågan Livet vill mig väl? och samtidigt undersöker Vad är det jag försöker skydda mig ifrån? då börjar svar långsamt stiga upp till ytan. Ofta i det tysta. I det lilla. Ett steg i taget. 

Kanske är det just där, när kroppen inte längre behöver försvara sig mot livet, som livet får möjlighet att visa hur väl det faktiskt vill oss.